Home About us Products Services Contact us Bookmark
:: wikimiki.org ::
Älg

Älg

Se text Älgen (Alces alces) är det största hjortdjuret. Hanen benämns tjur och honan ko. En ko som ännu ej fött någon avkomma (kalv) kallas kviga.

Utseende

Älgen har en kroppslängd från 2,50 till 3 meter, har en mankhöjd på maximalt 2,30 m och kan nå en vikt på 800 kg. Dessutom tillkommer en bara 10 cm lång svans. Storleken och vikten varierar mycket beroende på underarten och miljö men i Sverige kan man säga att medelvikten på hösten för en tjur är runt 450 kg, för en ko ca 100 kg mindre. Kalvarna varierar mer men ligger på hösten runt 120-150 kg. Fällen är rödbrun till svartbrun. Under vintern bleker den ut lite. Bara tjuren har horn, dessa finns i två typer, stång- eller grenhorn och skovelhorn. De senare kan spänna över nästan 2 m. Vid 5-12 års ålder är hornen som störst för att sedan gå på retur, dvs minska i storlek och taggantal. Hornen fälls i januari-februari. Älgen har en uttalad könsdimorfism; tjuren är avsevärt större än kon (ungefär 20%). Skillnaden kommer dock till uttryck först vid 5-6 års ålder då den är mycket tydlig. Denna ålder är det dock ovanligt att en tjur uppnår i Sverige nu för tiden då jakttrycket är högt på tjurar och medelåldern generellt låg. Kor som uppnått en ålder på över 15 år är dock inte så ovanliga. Ett säkert sätt att avgöra kön när tjuren inte bär horn är att titta på baken på älgen, kon har en väl synlig vit strimma runt könsorganet.

Utbredning och miljö

Älgar förekommer i Europa, Asien och Nordamerika. Där lever älgar i skogar och i tajgan. Miljön har många sjöar och träsk. I territoriet söder om Skandinavien och väster om Polen blev djuret tidigare utrotat.
På sommaren finns det 300 000 - 400 000 älgar i Sverige. Ungefär 100 000 av dessa skjuts på hösten.

Levnadssätt

Huvudsaklig föda är på sommaren blad, skott och kvistar. Asp och sälg är populära på menyn. Det händer att älgen äter näckrosrötter men det är inte huvudfödan. På hösten ingår även blåbärsris och ljung i dieten, även ett havrefält kan skövlas. Under vintern är det tallris, och kvistar av bl.a. björk och asp som gäller. Älgen är en idisslare. Älgen lever huvudsakligen ensam och är aktiv på dagen. På vintern finns det ibland små flockar men under parningstiden tillåter inget par andra älgar bredvid sig. Det förekommer häftiga fajter mellan tjurarna om en älgko, men oftast räcker hotelser med skovelhornet för att skrämma en svag motståndare. Parningen sker på hösten och sen följer en graviditet på nio månader. Ofta är det en kalv men tvillingar är inte sällsynta. Ungarna stannar ett år vid kon och sen tar de sin egen väg. Älgens naturliga fiender är björnen, vargen och i Nordamerika puman. Björnen och vargen tar främst kalvar, friska vuxna älgar har i princip inga naturliga fiender. Vanligtvis har älgen en långsam gång men vid fara kan djuret nå en hastighet av 60 km per timme.

Älgen och människan

Jakt på älgar fanns redan under forntiden. Bilder i grottor visar också älgar bredvid andra djur. Den första beskrivningen av älgen finns i boken De Bello Gallico av Julius Caesar, men det är mest en samling av osannheter. Han påstår till exempel att älgen inte har några leder i benen, så att det är omöjligt för djuret att resa sig upp efter ett fall. Han nämner även att älgen har speciella sovträd som de lutar sig mot på nätterna. En populär jaktteknik skulle ha varit att leta upp sovträdet, såga ett jack i trädet och vänta till dess älgen kommer och ska sova. Då går trädet av och jägaren har då bara att döda älgen. Älgjakten bedrivs idag huvudsakligen för att få kött och för att hålla nere stammen som annars skulle växa sig för stor. En för stor älgstam skulle leda till stora skador på skogar och även en stor mängd trafikolyckor. Speciellt vintertid kan älgen orsaka stora lokala skador på skogar när större grupper av älgar samlas på en liten yta. Från skogsbolagens sida ställs regelbundet krav på ökad avskjutning för att reducera älgbetningen av tallplantor. Per dag sker ungefär 12 viltolyckor med älgar i Sverige. Idag finns det omkring en miljon älgar i Europa och ungefär samma antal i Nordamerika. Djuret räknas därför inte som en hotad art.

Underarter


- Europeisk älg (Alces alces alces), Skandinavien, Polen, Baltikum, Ryssland väster om Ural
- Jakutskälg (Alces alces pfizenmayeri), västra delen av Sibirien
- Kamsjatkaälg (Alces alces buturlini), östra delen av Sibirien
- Amurälg (Alces alces cameloides), runt floden Amur, Mongoliet
- Yellowstoneälg (Alces alces shirasi) nordvästra USA
- Östkanadensisk älg (Alces alces americanus), östra Kanada, Maine
- Västkanadensisk älg (Alces alces andersoni), västra Kanada, Minnesota
- Alaskaälg (Alces alces gigas) Alaska, Yukon Det fanns en underart till – kaukasusälg – men den blev utrotad på 1800-talet.

Kuriosa

Sveriges mest kända älg är seriefiguren Hälge.
Bild:Moose_traffic_Sweden.gif
Ett av de vanligare svenska vägmärkena är varningsskylten för älg. Turister som reser genom Sverige med bil tycker att denna skylt är exotisk och i vissa fall tar de och plockar ned skyltarna från vägarna. I amerikansk engelska kallas älgen moose, i europeisk engelska elk. I amerikansk engelska syftar elk på wapiti-hjorten. På Sri Lanka avser man med elk sambarhjorten.

Se även


- I älgtiden, dikt av Erik Axel Karlfeldt.

Externa länkar


- [http://www.aelgen.g.se Älgskadefondsföreningen]
- [http://www.jagareforbundet.se/viltvetande/detaljeradeartfakta/alg.asp Svenska jägareförbundet] Kategori:Partåiga hovdjur simple:Moose

Hjortdjuret

Hjortdjur (Cervidae) är en familj som tillhör ordningen partåiga hovdjur. Familjen förekommer med omkring 40 arter i Eurasien samt i Nord- och Sydamerika. Dessutom tog människorna några hjortdjur med sig när de bosatte sig i Australien och Nya Zeeland. Det finns hjortdjur som är lika stor som en hare och hjortdjur som är större än hästar. Typisk för hjortdjur är deras horn i manliga kön. Bara renen har horn i bägge kön. Varje år i vintern fälls hornen. Svenska arter i familjen innefattar:
- Dovhjort
- Kronhjort
- Ren
- Rådjur
- Älg Kategori:Partåiga hovdjur ja:シカ ms:Rusa sambar

Könsdimorfism

Könsdimorfism är en term från biologin, ett sammansatt ord av svenska ordet kön, och latinets di som betyder två, och morf, som betyder form. Denna term används för djurarter vars båda kön avviker starkt från varandra i fråga om storlek, färg, utseende och karaktär. Kategori:Biologi

Europa

och Frans Josefs land]] Europa är jordens till ytan näst minsta och till befolkningen tredje största världsdel. Sedan 1700-talet har gränsen mellan Europa och Asien vanligen ansetts gå vid Uralbergen, Uralfloden, Kaspiska havet, Kaukasus, Svarta havet, Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna.

Etymologi

Dardanellerna i tjurform.]] I grekisk mytologi var Europa (grekiska: Ευρώπη) en fenicisk prinsessa som tillfångatogs av Zeus i tjurform. Hon togs till ön Kreta, där hon blev mor till Minos. För Homeros var Europa Kretas mytologiska drottning. Senare blev Europa ett begrepp för Greklands fastland, och runt 500 f.Kr. hade betydelsen sträckts till att inkludera även länderna norr om Grekland. Den grekiska termen Europa härleds från de grekiska orden för bred (eurys) och ansikte (ops). Bred har varit epitet för jorden självt i urindoeuropeiska religioner. En minoritet hävdar dock att ordet fått en överförd betydelse i grekiskan, och utsprungligen kommer från ett semitiskt ord, det vill säga det akkadiska ordet erebu, som betyder "solnedgång". Ur perspektiv från Mellanöstern går solen ned över Europa. Asien tros också komma från ett akkadiskt ord, asu, som betyder "soluppgång", då solen går upp i öst, ifrån det perspektivet i Asien.

Historia

Huvudartikel: Europas historia De första människorna kom till Europa för cirka 800 000 år sedan. Medan Homo sapiens utvecklades i Afrika levde Homo heidelbergensis och Homo neanderthalensis i Europa. Med yngre stenåldern och bronsåldern började en lång historia av stora kulturella och ekonomiska omvandlingar, först vid Medelhavet och senare längre norrut och österut. Särskilt stort bestående inflytande hade antikens Grekland samt romerska riket, som under en period förenade hela södra Europa och andra kustområden vid Medelhavet i ett imperium. I romarriket kunde också den nya religionen kristendomen utbredas snabbt. Under kejsaren Konstantin den store blev kristendomen statsreligion och dess inflytande har fortsatt till vår tid. Medeltiden var präglad av konkurrensen mellan den nya romerska kejsaren i väst och den gamla romerska kejsaren i Bysans. Europa delades i ett östligt och ett västligt område efter deras respektive inflytande. Missionärer spred kristendomen över norra och östra Europa, så att hela Europa blev kristet. I västra Europa var det konkurrens mellan kejsare och påve om övermakten. Reformationen på 1500-talet delade kyrkan i en katolsk och en protestantisk del. Religionskrig följde på denna delning, och 1618 till 1648 förhärjade trettioåriga kriget stora delar av Mellaneuropa. Sedan 1400-talet byggde europeiska länder (särskilt Spanien, Portugal, Ryssland, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien) koloniala imperier med stora besittningar i Afrika, Amerika och Asien. Europa är den världsdel som har haft störst inflytande på andra världsdelar (till exempel genom kristen mission, kolonialism, slavhandel, annan handel ochkultur). På 1700-talet förde Upplysningen fram nya ideal som tolerans, människovärde, jämlikhet och frihet. 1789 kom genom franska revolutionen för första gången borgerligheten till makten. I början av 1800-talet hamnade halva Europa under den franske kejsaren Napoleons välde, tills han led nederlag i Ryssland 1812. Industrialiseringen började i delar av Europa på 1700-talet och förändrade livet för breda befolkningsskikt. Som en följd av arbetarnas fattigdom uppstod på 1800-talet socialistiska rörelser. 1800-talet var också en tid av stark strävan mot demokrati, men även av reaktion och imperialism. Både första världskriget (1914 till 1918) och andra världskriget (1939 till 1945) utbröt i Europa och orsakade stor förödelse. Efter andra världskriget och under kalla kriget var Europa indelat i två stora politisk-ekonomiska block: de socialistiska länderna i Östeuropa och de kapitalistiska länderna i Västeuropa. Det talades då om järnridån som skilde Europas stater från varandra. Först perestrojka och glasnost ledde i Sovjetunionen i mitten av 1980-talet till en en politisk kursändring. 1989 öppnades östblocket, Berlinmuren föll, och Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes. Sedan de sista årtiondena på 1900-talet har Europas länder närmat sig varandra, vilket visar sig bland annat genom institutioner som EU.

Geografi

EU Huvudartikel: Europas geografi Världsdelen Europa utgör en femtedel av kontinenten Eurasien. Europas yta är ungefär 10,6 miljoner kvadratkilometer. Europas östra gräns definieras vid Uralbergen i Ryssland. Den sydöstra gränsen med Asien är inte universellt överenskommen, antingen Ural- eller Embafloden kan fungera som gräns. Gränsen fortsätter med Kaspiska havet med antingen Kuma-Manytj-sänkan, Lilla Kaukasus, Stora Kaukasus eller Kaukasus vattendelare Kura och Rioni som alternativ. Vidare sträcker sig delningen mot Svarta havet; Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna utgör gränsen mot Asien. Medelhavet i syd separerar Europa från Afrika. Västgränsen är Atlanten där Island utgör västlig utpost. Norrut begränsar Norra ishavet. Ögruppen Svalbards nordspets är Europas nordligaste punkt. I praktiken dras gränsen till Europa oftast med större hänsyn till politik, ekonomi och kultur. Detta har lett till att det finns flera "olika" Europa, som inte alltid är identiska till storleken, och som inkluderar eller exkluderar olika länder baserat på vilken definition av Europa som används. Nästan samtliga europeiska stater är medlemmar i Europarådet, undantagen är Vitryssland och Vatikanstaten. Eftersom alla språk inte skiljer mellan begreppen världsdel och kontinent kan Europa på andra språk omväxlande klassas som kontinent eller som subkontinent eller halvö. Europa används ibland synonymt med Europeiska unionen (EU) och dess 25 medlemsstater.

Landformer

Europa har en lång kust med många halvöar. Den stora halvön Skandinavien i norr skiljs från det huvudsakliga europeiska landområdet av Östersjön. I den södra delen av Europa sträcker sig de mindre halvöarna Iberiska halvön, Italien och Balkanhalvön ut i Medelhavet, som bildar gräns mot Afrika. Längre österut blir Europas landmassa bredare tills gränsen mot Asien nås vid Uralbergen. De södra delarna av Europa är bergigare. Längre norrut, norr om de höga bergskedjorna Alperna, Pyrenéerna och Karpaterna, sänker sig landytan genom kulliga områden ned till stora låga slätter, som är mycket vidsträckta i öster. Detta utsträckta låglandsområde kallas Stora europeiska slätten, och vid dess hjärta ligger den nordtyska slätten. En båge av högländer finns också längs den nordvästra kusten, med början i västra Brittiska öarna och fortsättning längs den bergiga och flikiga norska kusten. Denna beskrivning är förenklad. Underområden som Iberiska halvön och Italien har egna sammansatta former, liksom Europas huvudsakliga landmassa, där det finns många platåer, floddalar och sänkor. Island och Brittiska öarna är särskilda områden. Det förra är en egen landmassa i norra Atlanten som räknas som en del av Europa, medan de senare är höglandsområden som en gång var förenade med fastlandet tills de åtskildes av stigande vattennivåer.

Floder

Europas längsta floder är Volga med 3531 kilometer och därefter Donau med 2850 kilometer. Tredje längst är Ural (2428 km) vid gränsen mot Asien. Se vidare Europas geografi.

Berg

Vilket som är Europas högsta berg är omstritt och beror mycket på om man räknar området Kaukasus till Europa, se Europas geografi för en längre lista.
De högsta bergen i Europa inklusive Kaukasus: # Elbrus (5642 m), Ryssland, Kaukasus # Dych-Tau (5203 m), Ryssland, Kaukasus # Rustaveli (5201 m), Georgien, Kaukasus
De högsta bergen i Europa exklusive Kaukasus: # Mont Blanc (4808 m; med istäcke), gränsen Frankrike-Italien, Alperna
# Dufourspitze (4634 m; Monte-Rosa-massivet), gränsen Schweiz-Italien, Alperna
# Dom (4545 m), Schweiz, Alperna

Sjöar

Den största sjön är Ladoga.

Öar

Den största ön är Storbritannien. Andra stora öar är Island, Irland, Sicilien, Sardinien, Korsika, Kreta, Cypern, Svalbard, Novaja Zemlja och Mallorca.

Klimat

Trots sin storlek har Europa ett flertal olika klimat, från subtropiskt klimat vid Medelhavet till arktiskt klimat i det nordligaste Norden och Ryssland. I västra Europas kusttrakter är klimatet mycket maritimt, med milda vintrar med mycket nederbörd och milda somrar, det vill säga inte så stora temperaturskillnader mellan vinter och sommar. Inlandet, framförallt i Östeuropa, har dock ett utpräglat kontinentalt klimat med kalla, snörika vintrar och korta, varma somrar. Det arktiska klimatet medför mycket kalla, snörika vintrar och korta, kyliga somrar. Det subtropiska klimatet medför milda, regnrika vintrar och långa, heta somrar.

Natur

Eftersom de har levt sida vid sida med jordbrukskulturer i tusentals år har Europas djur och växter blivit starkt påverkade av människans närvaro och verksamhet. Med undantag för Norden och norra Ryssland finns få områden av orörd vildmark i Europa, förutom i olika naturparker. Den huvudsakliga växtligheten i Europa är skog, som har mycket goda förutsättningar för att växa. I norr värms världsdelen av Golfströmmen och Nordatlantiska strömmen. Sydeuropa har medelhavsklimat. Det förekommer ofta torka på sommaren i detta område. Bergskedjorna påverkar också förhållandena. Några av dessa (Alperna, Pyrenéerna) är riktade i öst-västlig riktning och tillåter vinden att bära med stora vattenmassor från havet till inlandet. Andra är har nord-sydlig riktning (Skanderna, Dinariska alperna, Karpaterna, Apenninerna) och eftersom regnet främst faller på bergsidor som är riktade mot havet växer skogar bra på den sidan, medan förutsättningarna är mycket sämre på den andra. Få områden av Europas huvudsakliga landmassa har inte betats av boskap vid någon tidpunkt genom årtusendena, och avverkningen av den skogsområden som fanns före jordbrukssamhället orsakade oberäknelig förstörelse av de ursprungliga ekosystemen. Åttio till nittio procent av Europa var en gång täckt av skog. Skogen sträckte sig från Medelhavet till Ishavet. Fastän över hälften av Europas ursprungliga skogar försvann under århundraden av bebyggelse har Europa fortfarande över en fjärdedel av världens skogar - granskogar i Skandinavien, vidsträckta tallskogar i Ryssland, kastanjeregnskog i Kaukasien och korkekskogar i Medelhavsområdet. På senare tid har avverkningen hejdats och många träd har planterats. Ofta har dock barrträd föredragits framför ursprungliga lövträd, eftersom de växer snabbare. Planteringar och monokulturer täcker nua stora landområden och detta erbjuder mycket dåliga miljöer för europeiska skogslevande arter. Andelen urskog i Västeuropa är endast två till tre procent (i europeiska Ryssland fem till tio procent). Landet med minst skogtäckt yta är Irland (åtta procent) och det mest skogbevuxna är Finland (72 procent). På Europas huvudsakliga landmassa dominerar lövskog. De viktigaste arterna är bok, björk och ek. I norr, på tajgan, är björken en mycket vanlig art. I Medelhavsområdet har många olivträd planterats. Dessa är mycket väl anpassade till det torra klimatet. En annan vanlig art i Sydeuropa är cypressen. Barrskog dominerar på högre höjder upp till trädgränsen och längre norrut i Ryssland och Skandinavien, för att övergå i tundra närmare Arktis. Den halvtorra Medelhavsregionen har stora mängder buskskog. En tunn öst-västlig landtunga av eurasisk grässlätt—stäppen—sträcker sig västerut från Ukraina och södra Ryssland tills den slutar i Ungern och övergår i tajga i norr. Istäcket under den senaste istiden och människans närvaro har påverkat utbredningen av Europas fauna. I många delar av Europa har de flesta stora djuren och överordnade rovdjursarter jagats till utrotning. Ullhårig mammut och uroxe var utdöda före slutet av neolitikum. Idag är vargar (köttätare) och björnar (allätare) hotade. En gång fanns de i de flesta delar av Europa, men skogsavverkningen fick dessa djur att dra sig längre och längre tillbaka. På medeltiden var björnarnas livsmiljöer begränsade till mer eller mindre otillgängliga berg med tillräcklig mängd skog. Idag lever brunbjörnen i första hand på Balkanhalvön, i norr och i Ryssland. Ett litet antal dröjer sig kvar i andra områden runt om i Europa (Österrike, Pyrenéerna och så vidare), men i dessa områden är populationerna utspridda och marginaliserade på grund av att miljöförstöringen. Allra längst norrut i Europa kan även isbjörnar påträffas. Vargen, den näst största rovdjuret i Europa efter björnen, finns mest i Östeuropa och på Balkanhalvön. Andra viktiga rovdjur är lodjuret, vildkatten, rävar, olika arter av mård, igelkott, olika arter av ormar, olika fåglar (ugglor och andra rovfåglar). Viktiga växtätare i Europa är sniglar, amfibier, fiskar, olika fåglar, samt däggdjur som gnagare, rådjur, vildsvin och i bergen murmeldjur, stenbockar, gems med flera. Havslevande organismer är också en viktig del av Europas flora och fauna. Havsfloran är mestadels fytoplankton. Viktiga djur i Europas hav är plankton, blötdjur, tagghudingar, olika kräftor, bläckfiskar, fiskar, delfiner och valar. Vissa djur lever i grottor, till exempel fladdermöss.

Demografi

Huvudartikel: Europas demografi Europa har cirka 730 miljoner invånare och är därmed efter Asien och Afrika den tredje folkrikaste världsdelen. Europa tillhör de mer tättbefolkade områdena på jorden, med genomsnittlig befolkningstäthet på 66/km². Framför allt i Väst-, Mellan- och Sydeuropa är befolkningstätheten relativt hög, medan den avtar starkt längre norrut och österut.

Språk

Huvudartikel: Europas språk Mer än 90 procent av Europas invånare talar språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen men det finns även språk som tillhör andra språkfamiljer. Bland de indoeuropeiska är de slaviska, germanska och romanska språkgrupperna mest utbredda. Även grekiska, albanska, baltiska språk och keltiska språk samt romani räknas till de indoeuropeiska språken. Som lingua franca inom världsdelen fungerar engelska, franska, tyska och ryska. De uraliska språken är den näst största språkfamiljen i Europa. De indelas vidare i samojediska språk, som talas av några få tusen människor i den nordostligaste delen av Europa, och finsk-ugriska språk, en betydligt större gren. Dit räknas framförallt finskan, ungerskan och estniskan, som är viktiga nationalspråk, och minoritetsspråken samiska i Norden och ett antal andra i Ryssland. I den europeiska delen av Turkiet är turkiskan, som tillhör de turkiska språken, officiellt språk. Det talas även av minoriteter i grannländerna, särskilt i Bulgarien. Andra turkiska språk som gagauziskan och tatariskan är minoritetsspråk i olika delar av östra och sydöstra Europa. Det kalmuckiska språket, som talas vid Europas östra gräns nära Volga, är det enda mongoliska språket i Europa. Maltesiskan på Malta är det enda semitiska språk som används som officiellt språk i ett europeiskt land. Baskiskan, som talas i norra Spanien och sydvästra Frankrike, är ett isolerat språk som saknar kända släktingar. Dessutom talas idag många olika språk från olika språkfamiljer av personer som invandrat till världsdelen i senare tid. Det vanligaste alfabetet i Europa är det latinska alfabetet, följt av det kyrilliska alfabetet (i Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Bulgarien, Serbien och Makedonien) och det grekiska alfabetet.

Religion

Huvudartikel: Religion i Europa Kristendomen dominerar helt som Europas huvudreligion. Omkring 75 procent av invånarna beräknas vara kristna, främst katoliker, protestanter och ortodoxa. Andra stora religioner i världsdelen är islam med ungefär 7 procent av befolkningen (främst folkgrupper i Sydosteuropa samt invandrare från muslimska länder), samt judendomen. Dessutom finns andra religioner företrädda bland invandrare från andra världsdelar, samt nya religioner. Omkring 18 procent av européerna är konfessionslösa, särskilt i städer och i de östeuropeiska länderna. Europa är nuförtiden i stor utsträckning sekulariserat.

Politik

Huvudartikel: Politik i Europa

Europeiska politiska organisationer

I mitten av 1900-talet grundades Europarådet som den första gemensamma europeiska institutionen. Europarådet omfattar numera, efter att den öst-västliga konflikten avlsutats, 47 stater. En annan betydande organisation är Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), som grundades 1975 som Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) som en blocköverskridande instans, och som förutom de europeiska länderna även innefattar USA och Kanada. "Europa" i politisk mening betyder ofta Europeiska unionen (EU) eller dess föregångare: Europeiska kol- och stålgemenskapen, som grundades 1951 av Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Tyskland, Italien och Frankrike, och som tillsammans med Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och Europeiska ekonomiska gemenskapen 1957 blev "Europeiska gemenskaperna", oftast kallat "Europeiska gemenskapen". Med Maastrichtfördraget 1991 bildades Europeiska unionen, som innefattar de tidigare samarbetena. Större delen av de länder som tillhörde EFTA, som grundades på 1950-talet, har senare blivit medlemmar av EU. Efter dess senaste utvidgning 2004 har EU 25 medlemsländer. Ett antal ytterligare länder förhandlar om medlemskap.

Stater

EFTA Följande stater ligger helt inom Europas gränser. Till detta tillkommer några stater som delvis ligger i Europa
- Azerbajdzjan (delat mellan Europa och Asien)
- Danmark (utom Grönland i Nordamerika)
- Frankrike (utom Franska Guyana i Sydamerika, Guadeloupe och Martinique i Nordamerika och Réunion i Afrika)
- Georgien (delat mellan Europa och Asien)
- Kazakstan (delat mellan Europa och Asien)
- Portugal (utom Madeira i Afrika och Azorerna som ligger mitt i Atlanten
- Ryssland (delat mellan Europa och Asien)
- Spanien (utom Kanarieöarna, Ceuta och Melilla i Afrika)
- Turkiet (delat mellan Europa och Asien) Av kulturella och politiska skäl brukar brukar man dessutom räkna Armenien och Cypern som hörande till Europa.

Områden med särskild status

Se även Väpnade konflikter i Europa efter 1989.
- Abchazien (Georgien)
- Adzjarien (Georgien)
- Azorerna (Portugal)
- Färöarna (Danmark)
- Gibraltar (Storbritannien)
- Guernsey med Alderney, Herm och Sark (Storbritannien)
- Isle of Man (Storbritannien)
- Jersey (Storbritannien)
- Kosovo (Serbien och Montenegro)
- Nagorno-Karabach (Azerbajdzjan)
- Nachitjevan (Azerbajdzjan)
- Nordcypern (Cypern)
- Sydossetien (Georgien)
- Svalbard (Norge)
- Tjetjenien (Ryssland)
- Transnistrien (Moldavien)
- Åland (Finland)

Organisationer


- Europeiska unionen
- Europarådet
- EFTA
- OSSE Kategori:EuropaKategori:Världsdelar als:Europa ja:ヨーロッパ ko:유럽 ms:Eropah roa-rup:Evropa simple:Europe th:ทวีปยุโรป zh-min-nan:Europa

Asien

Asien är jordens största och folkrikaste världsdel. Sedan 1700-talet har gränsen mellan Europa och Asien vanligen ansetts gå genom Uralbergen, Uralfloden, Kaspiska havet, Kaukasus, Svarta havet, Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna.

Geografi

Norra Asien

Denna term är ovanlig hos geografer, men refererar oftast till Rysslands asiatiska del, som är mer känd som Sibirien. Ibland inkluderas även norra delar av andra asiatiska länder, såsom Kazakstan, i norra Asien.

Centralasien

Det finns ingen absolut definition på hur denna term ska användas. Generellt syftar Centralasien på:
- de forna sovjetiska centralasiatiska staterna, det vill säga Kazakstan (förutom delen av landet som ligger i Europa), Uzbekistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Kirgizistan.
- Mongoliet och Xinjiang i västra Kina
- Afghanistan inkluderas ibland.
- före detta sovjetstater i asiatiska Kaukasien (inkluderas sällan).

Östasien (eller Fjärranöstern)

Detta område inkluderar:
- Stilla havet-öarna som utgör Taiwan och Japan.
- Nord- Sydkorea på Koreahalvön.
- Kina, men ibland enbart dess östra delar. Ibland inkluderas även Mongoliet och Vietnam i Östasien. I mer informella sammanhang inkluderas även ibland Sydöstasien i Östasien.

Sydöstasien

Denna region inkluderar Malackahalvön, Indokina samt öar i Indiska oceanen och Stilla havet. Staterna regionen inkluderar är:
- I Indokina; Myanmar, Thailand, Laos, Kambodja och Vietnam.
- Malaysia, Brunei, Filippinerna, Singapore och Indonesien, som dock har vissa delar i Oceanien. Ibland inkluderas även Östtimor. Staten Malaysia delas i två av Sydkinesiska havet, och har därmed både en del på fastlandet och en ödel.

Sydasien (eller Indiska halvön)

Sydasien kallas ibland Indiska halvön. Regionen inkluderar:
- staterna runt Himalaya, nämligen Indien, Pakistan, Nepal, Bhutan och Bangladesh.
- östaterna i Indiska oceanen, nämligen Sri Lanka och Maldiverna.

Sydvästasien (eller Västasien)

Denna region kallas även Mellanöstern, som är en vanligare term i Europa och Amerika. Sydvästasien inkluderar:
- Anatolien (Mindre Asien), som utgörs av Turkiet.
- Östaten Cypern i Medelhavet.
- Levanten, som inkluderar Syrien, Israel, Jordanien, Libanon, Irak och den asiatiska delen av Egypten.
- Arabiska halvön, som inkluderar Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Qatar, Oman, Jemen och ibland Kuwait.
- Kaukasusregionen, som inkluderar Armenien, en liten bit av Ryssland, och nästan hela Georgien och Azerbajdzjan.
- Iranska platån, som inkluderar Iran och delar av andra stater.

Asiens självständiga stater


- Afghanistan
- Armenien
- Azerbajdzjan
- Bangladesh
- Bahrain
- Bhutan
- Brunei
- Burma (Myanmar)
- Cypern
- Filippinerna
- Förenade Arabemiraten
- Georgien
- Indien
- Indonesien
- Irak
- Iran
- Israel
- Japan
- Jordanien
- Kambodja
- Kazakstan (delvis i Europa)
- Kina
- Kirgizistan
- Kuwait
- Laos
- Libanon
- Malaysia
- Maldiverna
- Mongoliet
- Nepal
- Nordkorea
- Oman
- Pakistan
- Qatar
- Ryssland (delvis i Europa)
- Saudiarabien
- Singapore
- Sri Lanka
- Sydkorea
- Syrien
- Tadzjikistan
- Thailand
- Taiwan
- Turkiet (delvis i Europa)
- Turkmenistan
- Uzbekistan
- Vietnam
- Yemen
- Östtimor

Kolonier och områden med begränsad självständighet


- British Indian Ocean Territory
- Hongkong
- Macau
- Palestinska självstyret

Se även


- Mindre Asien
- Eurasien Kategori:AsienKategori:Världsdelar ja:アジア ko:아시아 ms:Asia simple:Asia th:ทวีปเอเชีย zh-min-nan:A-chiu

Skog

Den här artikeln handlar om vegetationstypen skog, för artikeln om tätorten Skog i Söderhamns kommun, se Skog (tätort) ---- Skog (tätort) Skog, trädbevuxet större område. Med skog menas såväl träden och undervegetationen som alla andra organismer som har anknytning till träden och marken.

Den svenska skogen

Skogen i Sverige anses vara skiktad, d.v.s. uppbyggd av olika höjdlager. Längst ner finns bottenskiktet som innehåller mossor, lavar och svampar. Ovan för bottensiktet ligger fältsiktet som innehåller ormbunksväxter, örter och gräs. I vissa fall finns ytterligare två lager. Buskskiktet är växter som är lägre än fem meter, medan det översta trädskiktet utgörs av de träd som är högre än fem meter. Typen av skog varierar. I söder är lövskog relativt sett vanligare, medan mellersta och norra Sverige helt domineras av barrskog bestående av gran- och tallbestånd. Skogsmarkens produktionsförmåga, dess bonitet, är mycket avhängigt klimatet och avtar ju längre norrut man kommer i Sverige. Ovanför trädgränsen i fjällen växer inga träd och landskapet är av typen fältskikt. I Sverige bedrivs sedan sekelskiftet 1900 ett planlagt skogsbruk som syftar till att försörja skogsindustrin med högkvalitativ råvara samtidigt som skogens långsiktiga återväxt inte äventyras. Inom skogsbruket skiljer man på produktiv skogsmark respektive impediment. Med produktiv skogsmark avses skogsområden som i genomsnitt kan antas producera mer än en skogskubikmeter per hektar och år. Vanliga typer av impediment är myrmark, kraftledningsgator och särskilt bergiga partier. I Sverige finns det cirka 22,7 miljoner hektar produktiv skogmark, vartill tillkommer 5,8 miljoner hektar impediment. Privata ägare kontrollerar drygt halva arealen medan skogsindustrin och allmänna ägare som Sveaskog, Fastighetsverket,stift och kommuner äger den andra halvan. Kategori:Naturgeografi Kategori:Skogsbruk ja:森林 simple:Forest

SJ

SJ har flera betydelser: # t.o.m. 2000 ett svenskt statligt järnvägsbolag, se vidare Statens Järnvägar. # fr.o.m. 2001 ett svenskt statligt ägt bolag, som bedriver persontrafik i Sverige och viss trafik i övriga Europa, se vidare SJ AB. # en officiell förkortning för Societas Jesu, Jesuitorden.

Ljung

#Ljung, en växt, se Ljung (växt). #Ljung, tätort i Herrljunga kommun, se Ljung, Herrljunga kommun. #Ljung, ort NV om Linköping i Linköpings kommun.

Varg


Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största (fullvuxen skandinavisk hanne väger 35–55 kg) av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. Varg och hund är egentligen samma art och korsningen är fertil. Parning sker i februari-mars och de 5–6 ungarna föds i en lya efter 63 dygn. Vargens flock består av ledarparet, deras årsvalpar samt tidigare ungar. Antalet beror på födotillgången. I Sverige är ett normalstort vargrevir uppemot 100 kvadratmil. Älg, ren och rådjur är de viktigaste bytesdjuren, men hare, bäver och grävling ingår också.

Bestånd

Vargen är en i Sverige hotad art även om det finns ett fast bestånd sedan 1982 och några vargar vandrar ibland in från Norge och Finland. När vargen fridlystes 1966 fanns det högst 10 vargar och 1980 var den försvunnen från Sverige. Sedan de första norska vargarna invandrade har vargstammen åter ökat i storlek. 1999 fördelade sig de cirka 70 skandinaviska vargarna på 7 flockar med 12 revirmarkerande par och ett antal ensamlevande individer.

Spridning

Vargen, som var ett av de mest spridda däggdjuren på jorden, försvann snabbt efter medeltiden och idag finns det mellan 100 000 och 200 000 vargar i hela världen varav cirka 6 000 i Västeuropa fördelade enligt följande:
- 2 000 i Spanien,
- 2 500 i Rumänien,
- 510 i Polen,
- 500 i Italien och
- 150 i Slovakien (mars 2004)
- sammanlagt 250 i Finland, Norge och Sverige.

Konflikt med civilisationen

Västeuropa Vargen tar tamboskap, men detta problem går idag att minska med vargsäkert elstängsel. Användingen av sådant har ökat så mycket, att det under 2002 bara dödades endast ca 170 får eller nötboskap av Sveriges cirka 70 vargar. Ett annat mindre känt problem vargen kan förorsaka är att den ibland förföljer och dödar lösspringande tamhundar, oftast jakthundar. Under 2002 dödades minst 10 hundar av varg i Sverige. När ungdjuren är cirka ett år, lämnar de flocken och börjar vandra. De kan då utgöra en trafikfara. En sådan ungvarg irrade sig in i Mälardalen och kördes där på av en polisbil på E18 vid Jakobsberg 1993. Det var den första varg som dödats i Stockholmstrakten på 100 år, d.v.s. sedan 1893. Sedan den intensiva forskningen kring varg startade på 1960-talet har ett fall när en människa dödats av en varg dokumenterats. Detta skedde då ett barn dödades i Indien 1996 men under mycket speciella omständigheter.

Symbolik

I de flesta sagor och historier beskrivs vargen som ett ondskans väsen, vilket är rentav absurt. Vargen är varken mer eller mindre farlig än något annat rovdjur, men likväl är det just det som måste bära skampålen. I modern tid har ingen frisk varg dödat en människa och under det senaste århundradet har fler dödsfall orsakats av älg än av varg.

Rödlistning

Upptagen på Röda listan: CR (akut hotad)

Extern länk


- [http://www.jagareforbundet.se/viltvetande/detaljeradeartfakta/vargforsta.asp Svenska jägareförbundet] Kategori:Hotade arter i svensk flora och fauna Kategori:Rovdjur ja:オオカミ ko:늑대

Puma

Denna artikel handlar om djuret puma. För klädmärket Puma, se Puma (kläder). ------ Puma (Puma concolor, eller Felis concolor) är ett stort kattdjur som lever i Syd- och Nordamerika. De kallades bergslejon av nybyggarna som trodde pumorna de stötte på var lejonhonor. Genetiskt är puman närmare släkt med leoparder än med lejon. Puman uppnår en vuxen längd av ca 150 - 190 cm. En normal kull ger 3-4 ungar. Kategori:Rovdjur ja:ピューマ ko:퓨마

Forntid

Forntid, eller förhistorisk tid, nordisk tidskala för perioden mellan 20000 före Kristus till 800 efter Kristus. Detta motsvarar ungefärliga tidpunkter då de första människorna etablerar sig respektive introduktionen av kristendomen inom Norden. Istiden beräknas varit över 8500 f.Kr. Kategori:Arkeologi

Julius Caesar

Gaius Julius Caesar, född 13 juli 100 f.Kr. i stadsdelen Subura i Rom, död 15 mars 44 f.Kr. i Rom (mördad), var en romersk militär, härförare och statsman, diktator. Även benämnd: Julius, Gaius Julius, Gaius Caesar, Divus Julius.

Biografi

Julius Caesar, som var son till Gaius Julius och Aurelia, gjorde en enastående karriär som romersk politiker. Han blev diktator 60 f.Kr. och innehade sedan en rad konsulskap. Därtill var han ståthållare i Sydgallien. Adopterade släktingen Octavianus, den blivande kejsaren Augustus. Fick sonen Caesarion tillsammans med Kleopatra.

Idus martiae

Idus martiae, d.v.s. den 15 mars, år 44 f.Kr. mördades Caesar i den dåvarande Curian, som var belägen vid Pompejusteatern nära dagens Piazza Campo dei Fiori i Rom. Han fick motta 23 dolkstygn av de sammansvurna, bland vilka hans förtrogne Brutus befann sig. När Caesar segnade ner vid foten av en staty av Pompejus, skall han på latin ha yttrat Et tu, Brute? ("Även du, min Brutus?"). Det är dock högst sannolikt att han i stället uttalade sina sista ord på grekiska: και συ, τεκνον? (Kai sy, teknon? "Även du, mitt barn?").

Fiender

Caesar hade under åren skaffat sig många fiender, i och utanför Rom. Några av dessa var:
- Vercingetorix, gallisk oppositionsledare som trotsade Caesar och vann många slag med hjälp av den brända jordens taktik.
- Brutus, som från början var Caesars vän och till och med blodsbroder men han blev troligen avundsjuk och gick med de sammansvurna senatorerna.
- Senatorer. Caesar blev mördad av 23 sammansvurna senatorer, inklusive Brutus.

Se även


- Det Galliska kriget
- Lista över latinska ordspråk och talesätt

Externa länkar


- [http://www.romansonline.com Who was who in Roman times]
- [http://www.romansonline.com/link.asp?IntID=62&Type=ANN&Auth=%27Annales+by+Tacitus%27 Who was who in Roman times - Relevanta dokument] Caesar, Julius Caesar, Julius Caesar, Julius Caesar, Julius Caesar, Julius ja:ガイウス・ユリウス・カエサル ko:율리우스 카이사르 simple:Julius Caesar

Tall


Tall alt. fura (Pinus sylvestris) är ett träd inom släktet tallar och familjen tallväxter.

Utseende

Tallen är det mest imponerande av barrträden i Sverige genom sin stam, som vid gynnsam växt blir mastlikt smärt och rak och kvistfri ända upp till den av ett fåtal stora grenar uppburna kronan. Dess höjd går till över 30 meter. I sin övre hälft har den gulröd bark som tillsammans med björkens vita stammar skänker de nordiska skogarna ett färgspel av egendomlig skönhet. Tallens barrdräkt är mera grå- eller blågrön än granens. Tallen kännetecknas av den starka dimorfismen (gestaltolikheten) mellan skotten: barren sitter 2 och 2 (hos andra arter i släktet Tallar upp till 5) på små kortskott, fig. 2, som dessutom bär några hinnaktiga lågblad av brungrå färg. Dessa kortskott utgår från långskott som bär strödda blad som är förkrympta till fjäll, fig. 2. De egentliga tallarna igenkänns också på kottefjällen, som är tjockare mot spetsen och där liksom tvärt avhuggna med en vårta i mitten. Tallkotten mognar först året efter att den "blommat".

Reproduktion

Till sin "blomning" är tallen sambyggare och vindblommig liksom granen, men "honblomman", som även på tallen har purpurröda fjäll, är inte större än en ärta, fig. 3, och hanblommorna (de små gula, axlika ståndarsamlingarna, fig. 5) sitter här talrikt hopade till en avlång blomställning kring grenarna. Tallen är känd för sin oerhörda rikedom på ståndarmjöl, som under blomningsperioden övertäcker mark och vattensamlingar i skogen likt ett svavelgult pulver (en företeelse, som i folkmun fått namnet "svavelregn"). I länder, där tallen växer mera spridd än i Skandinavien, har man funnit tallpollen på vattensamlingar flera mil från närmaste växande tallar. Genom undersökningar vid svenska fyrar har man funnit, att barrträdspollen förs av vindarna tiotals mil ut till havs.

Växtplats

Tallen har djupgående rötter och trivs på nära nog all slags mark, men som högstammig skog (timmerskog) företrädesvis på varm, torr, mager jordmån, t. ex. det på högre belägna ställen i mellersta Skandinavien så allmänt utbredda morän- eller krossgruset. Lingon och renlav är karaktärsväxter för den högväxta, ljusa tallskogen. På myrar blir tallen dvärgartat liten, en s. k. martall, som vid en ålder av 50 år kan vara endast manshöjd och ha en stam som inte är grövre än en vanlig spatserkäpp. I Sverige kan tallen uppnå en ålder av åtminstone 550 år.

Utbredning

Nära hälften av Sveriges yta är skog, och därav är barrskog den vida övervägande delen. Tallen är näst granen det vanligaste trädet i den svenska skogen. Tall avkastar sämre än gran på goda marker, men används på marker med låg bonitet, där den har en högre produktion. Tall är mer ljuskrävande än granen och har ett mer djupgående rotsystem och högre stormfasthet. År 1919 gjorde furuskogarna skogsbruket till en av Sveriges huvudnäringar. De svenska landskap, där det stora skogsbruket och sågverksrörelsen hade sina främsta tillhåll, var Värmland, Dalarna, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland, där upp till 80 % av landets yta bär skog. Från dessa trakter kom den största delen av Sveriges trävaruexport. Denna var så stor, att skogsprodukterna 1919 till sitt värde utgjorde mer än hälften av hela exporten.

Användning

Tallen är som skogsbildare den ekonomiskt viktigaste trädarten i Skandinavien. Furutimmer är fastare och hårdare än granved och är genom sin kådhalt mycket varaktigt, särskilt till undervattensbygge och pålning. Det är timmer från tall som är den vanligaste råvaran för slipers, stolpar och andra typer av impregnade trävaror. IKEA har med möbler som hyllan Ivar populäriserat användningen av exponerat kvistigt furuvirke inom möbelindustrin.

Externa länkar


- [http://linnaeus.nrm.se/flora/barr/pina/pinus/pinusyl.html Den Virtuella Floran]
- [http://runeberg.org/nordflor/496.html Bilder ur Nordens Flora] Kategori:Skogsbruk Kategori:Träd i Sverige Kategori:Tallväxter

Skandinavien

Skandinavien är ett geografiskt och kulturellt område i norra Europa. Skandinavien som kulturell region omfattar de landområden där skandinaviska språk talas, dvs. i huvudsak Sverige, Danmark och Norge. Begreppet Skandinavien är oprecist, ibland räknas även Finland till Skandinavien, medan somliga anser Danmark inte är en del av Skandinavien. Namnet delar troligen etymologi med Skåne, och är känt sedan antiken. Skandinavien; Sconaowe 800-talets början, scóneg ca 900. Den senare leden är besläktat med vårt ö, med innebörden 'land vid vatten' eller 'helt eller delvis omgivet av vatten'. Ö heter på urgermanska 'aghwio', närbesläktat med latinets 'aqua', och förleden i ordet skåne antas ha lytt 'skadhin' med innebörden skada/farlig. Beståndsdelarna blir nu 'skadhinawio' alltså 'det farliga landet vid vatten'. Romarna kallade landet 'scadinavia' den då kända landsmassan av nuvarande Skandinavien, och namnet spred sig därefter vidare geografiskt. Skånes vagga antas vara skanör (hörs kanske på namnet) och dess 'farliga' sandkust med revlar o grund i utanför. ------------------------------------------------------------------------------------------------

Se även


- Europa
- Skandinavism
- Skandinaviska halvön
- Baltikum
- Norden (lätt att förväxla)
- EU
- Kartografins historia Kategori:Europa Kategori:Skandinavien als:Skandinavien ja:スカンディナヴィア ko:스칸디나비아 simple:Scandinavia zh-min-nan:Skandinavia

Polen

Polen är en republik i nordöstra Centraleuropa som gränsar till Tyskland i väst, Tjeckien och Slovakien i söder, Ukraina och Vitryssland i öst samt Litauen och ryska Kaliningrad i norr. Den har en maritim gräns mot Danmark och Sverige i norr.

Historia

Huvudartikel: Polens historia Polens första ledare, Mieszko I, regerade 962-992. Hans giftermål med prinsessan Dubrawka av Böhmen år 965 tros ha påskyndat Polens kristnande, som ägde rum året därefter. Deras son Bolesław I Chrobry tog över vid Mieszkos död år 992 och regerade fram till sin död 1025. Strax innan han dog kröntes han till Polens första kung av biskopen i Gniezno, Polens dåtida huvudstad. Det medeltida kungariket Polen ingick 1386 en personalunion (från 1569 en realunion) med storhertigdömet Litauen och bildade Polen-Litauen. Polen delades under 1700-talet upp mellan stormakterna Ryssland, Tyskland och Österrike-Ungern. Efter Första världskriget upprättades en oberoende stat år 1918. Under Andra världskriget ockuperades Polen av Nazityskland och Sovjetunionen. Miljoner polacker, främst av judiskt ursprung, sändes till koncentrationsläger och mördades. Efter kriget flyttades Polens landgränser västerut, då de östra delarna av Polen tillföll Sovjetunionen (områden som idag tillhör Vitryssland och Ukraina), och Polen fick motsvarande områden i väster från det tidigare Tyskland. Miljontals människor i både Polen och Tyskland fördrevs till följd av denna gränsomdragning. Polen utropades till kommunistisk folkrepublik år 1947 och förblev så till 1989 då det moderna Polen formades. Landet var under sin tid som folkrepublik medlem av Warszawapakten. Polen gick med i NATO år 1999 och i EU år 2004. Landet är sedan 2003 en av USAs allierade i Irakkriget.

Ekonomi

Polens ekonomi är stabil och övergången från planekonomi till marknadsekonomi i samband med folkrepublikens upphörande har gått bra. Det är en av de stater som varit under sovjetiskt inflytande med starkast ekonomi. Trots att Polen är med i EU har Polens regering gått ut med att man inte planerar att ersätta złotyn med euron inom överskådlig framtid.

Statsskick och politik

Polen är en demokratisk republik. Statschef är presidenten, som väljs av folket på fem år. Nuvarande president är Aleksander Kwaśniewski. Polen har ett tvåkammarparlament som består av sejmen, som tillsätts genom proportionella val och har 460 ledamöter, och senaten, som tillsätts genom ett blockröstningssystem och har 100 senatorer. Sejmen har en femprocentsspärr, som dock inte gäller etniska partier. Den nuvarande polska grundlagen skrevs 1997. För tillfället bildar Sojusz Lewicy Demokratycznej (SLD; "demokratiska vänsteralliansen") och Unia Pracy (UP; "arbetsförbundet") regering. Bland de övriga partierna i parlamentet finns Platforma Obywatelska (PO; "medborgarplattformen"), Liga Polskich Rodzin (LPR; "polska familjepartiet"), Prawo i Sprawiedliwość (PiS; "lag och rätt"), Samoobrona ("försvar av den polska republiken"), Polskie Stronnictwo Ludowe (PSL; "polska folkpartiet"). I valet som hölls fick de konservativa majoritet och kommer att bilda regering.

Geografi

Polskie Stronnictwo Ludowe I nordost finns det masuriska sjödistriktet, ett område med många stora sjöar som är omtyckt som semestermål på sommaren. Hela den polska östersjökusten utgörs av sandstränder. Dessa blir välbesökta under sommarhalvåret, speciellt i närheten av större städer som Gdańsk och Gdynia, men även vid mindre kustbyar som under sommaren förvandlas till semesterorter. Hela södra gränsen mot Tjeckien och Slovakien utgörs av bergskedjor. Längst tjeckiska gränsen heter bergen Sudety (Sudeten) och dess högsta punkt är berget Śnieżka som når upp till 1 602 meter över havet.Senare övergår bergen i Karpaterna. På den polska sidan är berget Rysy högst med sina 2 499 meter över havet, som därmed är Polens högsta punkt. På Śnieżka finns en restaurang och ett kapell. Genom hela landet från Tatrabergen i söder till Östersjön i norr, genom stora städer som Kraków, Warszawa, Toruń och Gdańsk slingrar sig landets längsta flod, Wisła som är 1 047 kilometer lång. Större städer, förutom huvudstaden Warszawa, är Łódź, Kraków, Wrocław, Gdańsk, Poznań, Toruń, Szczecin, Białystok, Bydgoszcz, Katowice samt Lublin. Lublin

Administrativ indelning

Huvudartikel: Polens administrativa indelning Polen är uppdelat i 16 vojvodskap (län):
- Dolny Śląsk (Nedre Schlesien)
- Kujawy-Pomorze (Kujavien-Pommern)
- Lublin
- Lubusz (Lebus)
- Łódź
- Małopolska (Lillpolen)
- Mazowsze (Masovien)
- Opole (Oppeln)
- Podkarpacie (Podkarpatien)
- Podlasie (Podlasien)
- Pomorze (Pommern)
- Śląsk (Schlesien)
- Święty Krzyż
- Warmia-Mazury (Ermland-Masurien)
- Wielkopolska (Storpolen)
- Pomorze Zachodnie (Västpommern)

Demografi

Av Polens befolkning anser sig 96,74% vara polacker. 1,23% var av annan nationalitet och övriga ansåg sig inte tillhöra någon nationalitet. Bland Polens minoriteter märks tyskar, ukrainare, litauer, judar och vitryssar. Det finns även mindre grupper kasjuber, tatarer, armenier, romer, slovaker, ryssar, greker, makedoner, lemker och tjecker.

Infrastruktur

Polens vägnät har en ganska blandad standard. Under den tid då Polen tillhörde Östblocket var resurserna för att bygga vägar bristfälliga. Mindre vägar har därför fortfarande en lägre standard eftersom det tar tid att rusta upp dessa. Ändå pågår numera omfattande upprustningar av det polska vägnätet. Polen har haft motorvägar under en lång tid. Den äldsta motorvägen går från Opole till gränsen mot Tyskland och är byggd under 1930-talet. Omfattande upprustning av denna motorväg pågår. Utbyggnad av motorvägar pågår för fullt i Polen och många av dessa nya motorvägar är avgiftsbelagda. Mellan Elbląg i Polen och Kaliningrad i Ryssland leder en ruinmotorväg byggd före Andra världskriget då denna del av Polen tillhörde Tyskland och kallades för Östpreussen. Järnvägsnätet är väl utbyggt i Polen. Tågen går i hastigheter som är normala i Europa och tågens standard är numera förhållandevis hög. Man kan dock fortfarande se var den gamla gränsen mellan Tyskland och Ryssland gick före Första världskriget då järnvägsnätets täthet var betydligt högre på den tyska sidan av gränsen.

Kultur

Från Polen kommer flera betydande författare såsom nobelpristagarna Henryk Sienkiewicz, Władysław Reymont, Czesław Miłosz och Wisława Szymborska. De meste kände av dem alla är kanske den polskamerikanska författarna och nobelpristagarna Isaac Bashevis Singer och författaren Joseph Conrad som dock skrev på jiddisch respektive engelska. Kompositören Frédéric Chopin kom också från Polen. Filmkonsten är också väl utvecklad, exempelvis genom Andrzej Wajda och Roman Polański. En dominerande byggnad i Warszawa är fortfarande det sovjetiskt byggda kulturpalatset, en magnifik men kontroversiell byggnad som skänktes till det polska folket av Stalin. Många polacker avskyr byggnaden delvis därför att den förknippas med Sovjet och kommunismen och skulle vilja se den riven. Den är byggd i en imposant neoklassisk stil och innehåller bland annat biografer, teatrar, olika kulturella aktiviteter samt en utsiktsplats.

Världsarv

Krakows gamla stadskärna är uppsatt på UNESCO:s världsarvslista. Torget Rynek Główny är ett av Europas största torg.

Religion

Uppemot 75% av Polens befolkning är romerska katoliker. Den katolska kyrkans överhuvud, påven, var mellan åren 1978 och 2005 polacken Karol Wojtyła, bättre känd som Johannes Paulus II. Övriga religioner inkluderar judendom, ortodox kristendom och protestantism. Kategori:Europas länder Kategori:Polen als:Polen fiu-vro:Poola ja:ポーランド ko:폴란드 ms:Poland simple:Poland th:ประเทศโปแลนด์ zh-min-nan:Polska

Ryssland

Ryssland (Россия), egentligen Ryska federationen (Российская Федерация), är en federal republik som sträcker sig från Stilla Havet i öster till Finland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland och Ukraina i väster, Georgien och Azerbajdzjan i sydväst. I nord-sydlig riktning gränsar det till Norra ishavet och Kina, Nordkorea, Mongoliet och Kazakstan. Ryssland är världens till ytan största land och täcker delar av både Europa och Asien. Gränsen mellan världsdelarna går över Uralbergen. Ryssland har cirka 145 miljoner invånare. I huvudstaden Moskva bor cirka 9 miljoner människor.

Historia

Huvudartikel: Rysslands historia De första slaviska statsbildningarna inom Rysslands territorium skedde i Kievområdet. Under senare medeltiden växte ett imperium med center i Moskvas omnejd fram, vilket under 1500-talet sakta växte österut in i Asien. Under tsarstyret växte Ryssland även västerut, bland annat efter flera krig mot Sverige, till att bli en av Europas stormakter. Under 1900-talets början dalade landets makt och ett missnöje började sprida sig bland folket. Detta i kombination med det militära nederlaget under första världskriget banade vägen för den ryska revolutionen 1917. Revolutionen, under ledning av den bolsjevikiska ledaren Vladimir Lenin, där kommunistiska röda armén stred mot tsarens vita armé, skapade det kommunistiska Sovjetunionen. Lenin följdes av Josef Stalin som ledare för landet, vilken förde en allt mer förtryckande politik, vilken krävde åtskilliga miljoner offer i avrättningar och arbetsläger. Stalin industrialiserade dock även effektivt Sovjetunionen. Under andra världskriget fördes ett barbariskt utplåningskrig mellan Tyskland och Sovjetunionen, sedan Hitler beordrat en invasion 1941. I slutändan knäckte dock den Sovjetiska industin och dess stora befolkning Tyskland då den enorma fronten i öster slukade mer resurser än vad det nazityska riket kunde producera. Sovjetunionen fick dock betala dyrt för sin seger med 8 668 000 döda soldater, 16 900 000 döda civila och ett sönderbombat och plundrat land. Andra världskriget följdes snabbt av en konflikt med främst USA, vilken kom att kallas det kalla kriget. Konflikten ledde aldrig till öppet krig utan utkämpades främst på en industriell nivå. Sovjetunionen hade en del framgångar i början då man till exempel chockade världen genom att skicka upp den första satelliten och senare den första människan i omloppsbana runt jorden, men USA:s industrikapacitet visade sig under de senare åren av kriget vara överlägsen. Kampen fördes även indirekt genom att de två nationerna gav stöd till konflikter inom och mellan andra länder. Under senare delen av 1980-talet började ledaren för det kommunistiska partiet Michail Gorbatjov att reformera landets ekonomi, och tog små steg mot att skapa en demokrati med en västeuropeisk stat som mall . Slagorden för hans kampanj blev glasnost (ryska för öppenhet) och perestroika (ryska för återuppbyggnad). Försöken skapade dock katastrofala socio-ekonomiska förhållanden i östeuropa, vilket kullminerade med Sovjetunionens kollaps efter en misslyckad militärkupp 1991. Ryssland förklarade sig vara en självständig stat 24 augusti 1991 och Sovjetunionen upplöstes officiellt 26 december samma år. Ryssland har sedan kommunismens kollaps, som den största Sovjetdelstaten, försökt ta upp Sovjetunionens roll som supermakt, vilket har hindrats av landets svåra ekonomiska problem.

Politik

Två frågor har legat högt på dagordningen under senare tid: Tjetjenien och korruption/fattigdom. De val som har hölls till duman gav en stor majoritet åt president Putins parti "Förenade Ryssland" och dess samarbetspartier. Presidentens makt är mycket stor i Ryssland. Presidenten föreslår premiärminister, vilket förslag antas eller förkastas av duman. Dumans viktigaste uppgift är att godkänna budgeten och stifta lagar. Presidenten kan dock upplösa duman och utlysa nyval.

Styrelseskick

Förbundsrepublik med parlament (federala församlingen) indelat i två kammare (federala rådet och duman). Statschef och president är sedan 31 december 1999 Vladimir Putin. Presidenten väljs vart 4:e år direkt av folket, senast år 2004, och han kan bara sitta i två mandatperioder. Ryssland är ingen parlamentarisk demokrati (regeringen behöver alltså inte ha stöd av parlamentet).

Ekonomi

Ryssland kämpar fortfarande, över ett decennium efter Sovjetunionens sammanbrott 1991, med att skapa en modern marknadsekonomi. På senare år har dock tillväxten tagit fart i landet. Efter upplösningen av Sovjetunionen krympte ekonomin i fem år, då de statliga företagen raskt privatiserades och visade sig vara allt för ineffektiva för att kunna konkurrera på en marknadsekonomisk arena. Landet började återhämta sig 1997, men när den asiatiska finansiella krisen fick sin kulmen i augusti det året tvingades regeringen devalvera rubeln, vilket ledde till en kraftig försämring av levnadsstandarden för den mesta befolkningen. Devalveringen hjälpte dock igång Rysslands ekonomi, och mellan 1999 och 2002 hade landet en ekonomisk tillväxt på 6 % årligen, skapad främst av oljeinkomster. Den ekonomiska återhämtningen i kombination med Vladimir Putins starka styre av landet har höjt investerarnas förtroende för Ryssland. Ryssland förblir dock oerhört beroende av råvaruexporten, som utgör över 80% av landets export. Viktiga råvaror är olja, naturgas, metaller och timmer. Beroendet av råvaror gör landet oerhört känsligt för ändringar i dollarkursen (eftersom de flesta råvarubörser handlar i dollar) och svängningar i råvarupriserna. Marknaden kontrolleras av ett fåtal oligarker, som genom kontakter i Boris Jeltsins administration skodde sig på privatiseringen av de statliga företagen genom att köpa upp företagen för struntsummor. Det största problemet med den ryska ekonomin är att det finns väldigt få små och medelstora företag. Detta antas bero på att bankerna, som ägs av oligarkerna, är oerhört korrupta. Syftet med bankerna verkar främst vara att understödja oligarkernas övriga företag, och det är därför i princip omöjligt att finansiera uppstarten av ett företag för gemeneman. EU och världsbanken har dock dragit igång projekt för att försöka bygga upp ett mer oberoende banksystem. Putin har också tagit krafttag mot ogliarkerna, bland annat arresterades Rysslands rikaste man Michail Chodorkovskij 2003, anklagad för att just tillförskansat sig företag vid Jeltsins privatisering på oegentliga sätt. Detta har dock också fått analytiker att tvivla på den ryska ekonomins stabilitet, då de flesta av dagens företagsledare i Ryssland antagligen gjort sig skyldiga till brott vid övergången mellan planekonomi och marknadsekonomi.

Geografi

Ryssland, som är världens största land, sträcker sig över så gott som hela den norra delen av den Euroasiska superkontinenten. Även om stora delar av världens områden med arktiskt och subarktiskt klimat finns i Ryssland finns det också stora områden med andra klimat. Landet består till stora delar av vidsträckta stäpper i söder och djupa barrskogar i norr (Sibirien). Från landets västligaste del till dess östligaste är det 6600 km, och vid en resan mellan dessa punkter passerar man 11 tidszoner. Rysslands kustlinje till världshaven är 37 000 km lång, från Stilla Havet i sydöst till Ishavet i nordväst. Det finns flera bergskedjor i landet, särskilt i landets södra gränsregioner. Exempel är Kaukasus (där berget Elbrus, Europas högsta topp, med sina 5 633 meter reser sig), Uralbergen och Altai. Uralbergen, som löper i nord-sydlig riktning, tillsammans med Kaukasus, som löper i väst-östlig riktning, utgör gränsen mellan Europa och Asien.

Demografi

Ryssland är ett förhållandevis glesbefolkat land på grund av sin enorma storlek; befolkningen är dock tätare i de västra europeiska delarna, runt Uralbergen och i de sydöstra delarna vid Stilla Havet. Landet är hem för många etniska grupper, majoriteten räknas dock som ryssar. 81,5% är ryssar, 3,8% tatarer, 3% ukrainare, 0,8% vitryssar, 0,7% moldaver, och återstående grupper 9,8% (tjetjener, kossacker, inuiter, tyskar, judar, koreaner och många fler). Ryska är landets enda officiella språk, men flera delrepubliker har gjort sitt eget språk till officiellt språk i delrepubliken. Det kyrilliska alfabetet är det enda tillåtna i landet, så de delrepubliker som använder ett andra officiellt språk måste skriva detta med kyrilliska tecken. Den rysk-ortodoxa kyrkan är landets dominerande kyrka; andra konfessioner är bland annat islam, protestantism, katolicism, buddhism och judendom.

Kultur

Ryssland har ett mycket rikt kulturarv med berömd konst, musik, arkitektur och litteratur. Den ortodoxa kyrkan, som bidrog till att sprida den bysantinska kulturen till de slaviska folken, förknippas med sina kyrkor och ikoner ofta med Ryssland. Bland ryska författare märks Lev Tolstoj, Fjodor Dostojevskij, Alexander Pusjkin, Nikolaj Gogol, Ivan Turgenev, Anton Tjechov, Michail Lermontov, Maxim Gorkij, Ivan Bunin, Vladimir Nabokov, Michail Bulgakov, Michail Sjolochov, Boris Pasternak och Alexander Solsjenitsyn. Några kända ryska kompositörer är Peter Tjajkovskij, Igor Stravinskij, Sergej Prokofjev och Nikolaj Mjaskovskij. Se även artikeln om rysk konst.

Administrativ indelning

Huvudartikel: Rysslands administrativ indelning
Federala distrikt
- Dalnevostochny
- Privolzhsky
- Severo-Zapadny
- Sibirsky
- Tsentralny
- Uralsky
- Yuzhny Delrepubliker
- Adygeiska republiken
- Altajrepubliken
- Basjkirien
- Burjatien
- Dagestan
- Ingusjien
- Kabardinien-Balkarien
- Kalmuckien
- Karatjajen-Tjerkessien
- Karelska republiken
- Komi
- Marij El
- Mordvinien
- Sacha (Jakutien)
- Nordossetien
- Tatarstan
- Tuva
- Udmurtien
- Chakassien
- Tjetjenien
- Tjuvasjien Territorier - kraj
-